kajsasadventures

Någonting som kan vara jobbigt när man bor utomlands är att inte kunna äta samma mat som man har växt upp med. Det tycker ialla fall jag är jobbigt, och här har jag sammanställt en lista på vad jag saknar mest med Sverige, i matväg alltså. Åh, är så sjukt sugen på ALLT nu! Det är sjukt men jag går verkligen och tänker på dessa grejer jätteofta.  Men bara tre veckor kvar nu! :D

Fast jag får väl klara mig utan julmust tyvärr :( Eller vet någon om det går att få tag på på sommaren? haha

Jag gillar mitt jobb väldigt mycket, och det jag gillar mest med hospitality är att man träffar så himla mycket olika personer. De flesta som kommer till oss är "regulars", vilket betyder att de kommer tillbaka väldigt ofta, så man lär känna dom ganska bra efter ett tag. Det är skitkul med dom som är trevliga, och man kan småprata och skratta tillsammans, och de är jätte tacksamma för att man servar dom osv. Men så finns det dom som bara är onödigt spydiga. Är så sjukt trött på alla människor som har en taskig attityd. De säger inte hej, utan beställer sin kaffe, kastar pengarna på disken och går iväg. Det är sjukt men jag blir liksom helt arg och ledsen inombords. Det värsta jag vet är när de kommer in och säger "just the usual". Jag som inte har jobbar där så jättelänge, och tar emot flera 100 kaffebeställningar per dag, har ju inte en chans att lära mig vad alla kunder vill ha. Är det "skinny flat white with 2 sugars" eller "weak latte with hazelnut syrup" eller "double espresso with 2 equals and soymilk" liksom? Det går ju bara inte! Visst, några på jobbet som jobbat där i flera år har lärt sig ganska bra, men jag är inte dom. Jag tycker bara att det är så himla synd att dom tror att dom kan bete sig hur som helst. Vi är ju bara "servitriser" liksom, men jag lovar er alla att ni som aldrig jobbat som servitris i ert liv vet inte hur jävla jobbigt det är!!

Tänk er en situation där restaurangen är helt full, finns inte en plats ledig. In kommer en familj som påstår att de har bokat bord, fast deras namn inte finns i boken, och förväntar sig att du ska fixa detta på en gång. Samtidigt står det en person och gapar bredvid för att den fått vänta 5 min för länge på sin mat, och vill veta exakt hur lång tid denne måste vänta. I köket står kocken och har fuckat upp en hel beställning och så måste du vara den som går och berättar för det bordet, som redan har klagat, att det dröjer ytterligare innan de får sin mat. Medan allt detta händer så ska man samtidigt springa fram och tillbaka med mat. "Who ordered this and this?" Ingen svarar för de är alldeles för upptagna med att prata. "Um, excuse me, I didn't order this!" "Eeeh, yes you did!" "No I ordered the fish". "But this is the fish!!!!! (((like I told you 3 times)))" Stressen är på sådan hög nivå att det ringer i öronen och du vill bara springa därifrån och gömma dig tills rushen är över. Då orkar man bara inte med otrevliga människor.

Men fan, man måste lära sig att säga ifrån. Jag har sagt ifrån till personer som jag tycker är riktigt otrevliga. Ibland ber de om ursäkt men ibland blir de ännu argare och då går jag därifrån. Ingen har rätt att behandla någon på ett ohyfsat sätt som inte förtjänar det! Allt jag begär är lite respekt, är det för mycket begärt?