kajsasadventures

Nämen ojsan, nu råkade det visst bli två inlägg på rad här. Duktigt va? Tänkte att jag skulle berätta lite mer om vad jag gör här på farmen, eller det är väl egentligen ingen riktig farm, men på gården då?

Såhär kan en dag se ut.

07.30
Vi klär på oss jobbkläder och går upp till huset för att äta frulle

ca 08.15
Dags att mata hunden Lucy, samt hönsen och även plocka ägg

08.30 - 11.00
Vi drar igång med jobb, och det är oftast något av detta:

* plocka stora skalbaggar från citrusträden (finns miljoner, blää)
* plantera träd
* tvätta krukor
* jobba i växthusen (där träden är)
* klippa gräs
* något annat som behöver göras

11.00 - 11.30
Kaffepaus!

11.30- ca 14.00
Vi fortsätter att jobba

14.00
Lunch

Sedan har vi hela dagen ledigt och får hitta på vad vi vill. Ibland åker vi till stranden, eller in till "stan" och fönstershoppar. Eller så går vi en liten promenad och tittar på kängrusarna nere på ängen, eller gullar med kossorna och leker med Lucy. Med andra ord så har vi det jäkligt gött, och arbetet är inte speciellt tungt. Nu luktar det mat så nu är det dags för middag!

Ojojoj, det har hänt sjukt mycket den senaste veckan. Vet inte vart jag ska börja? Efter många om och men, 1000 telefonsamtal, klumpar i magen och ilska och även några tårar så tog vi, jag och Damir som jag reser med beslutet att dra ifrån Bundaberg. Det fanns inte tillräckligt med jobb och ingen säkerhet what so ever. Så vi tog tåget tillbaka till Brisbane på lördag, stannade en natt och sedan tog vi tåget igen tidigt på söndagsmorgonen till ett ställe som heter Coffs Harbour, 5 timmar söder om Brisbane. Vi skulle prova på något som heter wwoofing istället. Wwoof står för "world wide opportunities on organic farms, och innebär att man flyttar in hos en familj för ett tag, och jobbar för dom och får mat och boende i gengäld. Alltså inga pengar. Det var en ren slump att vi kom i kontakt med familjen, och det känns sjukt att vi bara satte oss på tåget, utan att veta NÅGONTING, men ändå kändes det så bra. Och jag kan säga att första känslan vi fick när vi kom fram var panik. Vi bor mitt ute i ingenstans, i ett pyttelitet hus, med toa och dusch utomhus, ett litet hus i trädgården med inget annat än sängar i där vi bor, och ja, så långt bort från "vanligheten" som man kan komma. Men nu när vi har varit här en natt så känns det mycket bättre och inte alls lika farligt. Familjen är hur trevliga som helst och jobbet vi gör är ganska lätt. På morgonen matar vi hunden och tar hand om hönsen. Sedan blir det lite jobb i grönsakslandet, lite plantering av träd (de har en liten trädfarm där de odlar träd som de säljer sen), klippa gräs och annat. Rätt soft! Alltså det känns så sjukt att vara här, mitt ute i ingenstans i Australien, att leva så nära naturen och hos några man inte känner. Det känns skönt att ha en reskompis som man kan prata svenska med. Det är mycket blandade känslor och det har blivit ett par tårar den senaste veckan, men just nu är jag lättad över att vi har kommit någon vart i jakten på Visa nr 2. Och hur underbart är det inte med frisk luft, och dessutom har vi redan sett en massa kängurus som hoppas omkring i området. Hur coolt??! Jag lovar att ta en massa bilder, dock hittade jag inte min kamerasladd när vi åkte så jag vet inte hur jag ska få in dom i kameran. Men det löser sig. Okej, nu fick ni en kortfattad uppdatering, men det är liksom för mycket att berätta för att få plats i ett inlägg. Men tänkte att det kan vara skönt för er att veta att jag lever! Stooooor lättnad att det finns internet! Vi hörs snart igen! Ps. Det är något knas med bloggen så det går inte att trycka på enter, därför blir det inget mellanrum i texten. Ledsen för det!

Såhär är nuläget. Det finns knappt några jobb. Vi sliter hela dagarna med att ringa och googla på olika farmar och jobb för att föröka hitta något men de flesta säger samma sak: "call me back in a few weeks." well I don't have a few weeks!! Det här suger så fruktansvärt mycket, att behöva gå runt med en klump i magen hela tiden är fruktansvärt och ibland vill man inget hellre än att lägga sig ner och börja gråta. Det vi är väldigt inne på nu är att göra något som heter wwoofing, wilket betyder att man jobbar åt någon på deras farm fast istället för att få betalt så får man mat pch boende. Kanske inte idealiskt men just nu gör jag vad som helst. Jag hatar att det är så lite tid kvar och att ingen kan garantera något. Trodde inte det skulle vara såhär svårt att hitta jobb, då jag bara har hört motsatsen. Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Jag lovar att höra av mig så fort jag vet något! Tack förresten alla ni som hörde av er på ett eller annat sätt på min födelsedag, det värmer så mycket att veta att ni finns därute och att ni tänker på mig. <3

Hej! Nu har vi äntligen anlänt i Bundaberg. Direkt när vi kom gick vi till hostelet som vi haft kontakt med och pratade med dom. De sa att förhoppningsvis kan vi få jobb på torsdag. Hoppas! Ja visst ja! Tror att jag har glömt att skriva att jag är här tillsammans med en svensk kille, om bor i Sydney. Vi fick kontakt via nätet så bestämde vi oss för att åka tillsammans. Skönt att ha någon med sig oxh som pratar samma sprk också. Han har en ipad med sig så vi sitter på McDonalds och surfar gratis. Nice! Det känns såklart lite jobbigt detta, allt är ju helt nytt och jag saknar alla i Brisbane så sjukt mycket. Men samtidigt så känns det kul att få prova på något nytt och det är spännande och kul att resa. Jag hoppas innerligt att jag kommer lyckas jobba ihop mina dagar så att jag får ett andra visum. Vi hörs snart! Kärlek till er alla.