kajsasadventures

Ojojoj, det har hänt sjukt mycket den senaste veckan. Vet inte vart jag ska börja? Efter många om och men, 1000 telefonsamtal, klumpar i magen och ilska och även några tårar så tog vi, jag och Damir som jag reser med beslutet att dra ifrån Bundaberg. Det fanns inte tillräckligt med jobb och ingen säkerhet what so ever. Så vi tog tåget tillbaka till Brisbane på lördag, stannade en natt och sedan tog vi tåget igen tidigt på söndagsmorgonen till ett ställe som heter Coffs Harbour, 5 timmar söder om Brisbane. Vi skulle prova på något som heter wwoofing istället. Wwoof står för "world wide opportunities on organic farms, och innebär att man flyttar in hos en familj för ett tag, och jobbar för dom och får mat och boende i gengäld. Alltså inga pengar. Det var en ren slump att vi kom i kontakt med familjen, och det känns sjukt att vi bara satte oss på tåget, utan att veta NÅGONTING, men ändå kändes det så bra. Och jag kan säga att första känslan vi fick när vi kom fram var panik. Vi bor mitt ute i ingenstans, i ett pyttelitet hus, med toa och dusch utomhus, ett litet hus i trädgården med inget annat än sängar i där vi bor, och ja, så långt bort från "vanligheten" som man kan komma. Men nu när vi har varit här en natt så känns det mycket bättre och inte alls lika farligt. Familjen är hur trevliga som helst och jobbet vi gör är ganska lätt. På morgonen matar vi hunden och tar hand om hönsen. Sedan blir det lite jobb i grönsakslandet, lite plantering av träd (de har en liten trädfarm där de odlar träd som de säljer sen), klippa gräs och annat. Rätt soft! Alltså det känns så sjukt att vara här, mitt ute i ingenstans i Australien, att leva så nära naturen och hos några man inte känner. Det känns skönt att ha en reskompis som man kan prata svenska med. Det är mycket blandade känslor och det har blivit ett par tårar den senaste veckan, men just nu är jag lättad över att vi har kommit någon vart i jakten på Visa nr 2. Och hur underbart är det inte med frisk luft, och dessutom har vi redan sett en massa kängurus som hoppas omkring i området. Hur coolt??! Jag lovar att ta en massa bilder, dock hittade jag inte min kamerasladd när vi åkte så jag vet inte hur jag ska få in dom i kameran. Men det löser sig. Okej, nu fick ni en kortfattad uppdatering, men det är liksom för mycket att berätta för att få plats i ett inlägg. Men tänkte att det kan vara skönt för er att veta att jag lever! Stooooor lättnad att det finns internet! Vi hörs snart igen! Ps. Det är något knas med bloggen så det går inte att trycka på enter, därför blir det inget mellanrum i texten. Ledsen för det!