kajsasadventures

 

Som ni vet och har läst tidigare så hade min manager ett samtal med mig för ett tag sedan angående min attityd osv. för ett tag sedan. Efter det samtalet så har jag verkligen skärpt mig (för jag tänkte att jag kanske faktiskt är otrevlig på jobbet?), varit extra glad och trevlig och verkligen jobbat stenhårt för att bevisa att han hade FEL! Men med tiden så har jag också känt av att mina kollegor har fått en sämre attityd emot mig. De har knappt pratat med mig, ignorerat mig, inte hjälpt mig som de ska och varit rent av otrevliga mot mig. Jag vet ärligt inte varför, men jag kan ana att de tillsammans suttit och snackat och disskuterat om mig eller något, eftersom de umgås även på fritiden. Det är väldigt svårt att förklara det här, för det är inte så att de har sagt saker till mig eller så, utan det är mer attityden och atmosfären och man känner ju av DIREKT om någon inte vill ha en där. Detta har verkligen tagit hårt på mig och jag har varit väldigt ledsen den senaste tiden.

 

Allt eftersom veckorna gått har jag (och andra) även kännt av en stor skillnad i mitt humör. Jag är mer lättretlig, har sovit dåligt och varit allmänt trött och nere. Jag har skyllt på vädret, men har väl nu insett att det antagligen hade med jobbet att göra också. Det påverkar en ju så mycket hur man trivs på jobbet. Jag hade väl nästan helt och hållet bestämt mig för att berätta för alla att jag nog inte skulle komma tillbaka till Firefly efter Sverige, dvs jag hade tänkt att jobba kvar även denna vecka. Men på Fredagen kände jag att det blev för mycket. En av tjejerna som jobbar där hade varit så otrevlig mot mig hela Torsdagen och även Fredagmorgon. Jag orkade helt enkelt inte vifta bort det mer, och efter att hon skrikit åt mig inför hela arbetsteamet (efter att jag frågat alla en fråga) på Fredagen så brast det för mig. Allting som jag hållt inom mig den senaste tiden kom upp till ytan och jag fick rusa in på toaletten för att inte börja gråta framför allihopa. Efter att jag stått framför spegeln och försökt att samla mig och sagt till mig själv "skärp dig nu förfan!" så tänkte jag att nej, varför ska jag skärpa mig för? Efter det gick jag ut från toaletten och rakt fram till min manager och sa att jag tänkte sluta. Han sa att han inte förstod varför och att han ville sätta sig och prata med mig. Fair enough liksom, så jag satt och väntade i 45 minuter, fortfarande rödgråten på att han skulle komma, och i princip inte säga ett dugg, med världens sämsta bortförklaringar. Efter det gick jag hem.

 

Eftersom jag visste att ingen riktigt visste varför jag slutat så hörde jag av mig till en som jobbar i kontoret och sa att jag ville ha ett möte. Men jag var också lite fundersam eftersom jag visste att det skulle vara svårt att förklara allting, då jag säkerligen skulle börja gråta så fort jag öppnade munnen. Jag pratade om det här med Anthonys mamma, som har jobbat som sekreterare på en advokatbyrå i många år, och hon tyckte att jag skulle skriva ett brev. På så sätt skulle jag kunna få med konkreta exempel och även mina känslor kring allt som hänt. Sagt och gjort, på Söndagkväll satte jag mig, tillsammans med Anthony och skrev ner min sida av allting, och hur jag upplevt den senaste tiden på Firefly.

 

På eftermiddagen igår, Måndag åkte jag in till jobbet för att ha det här mötet. Det var den här personen som jag hört av mig till och även högsta chefen. Jag gav brevet till chefen och han läste igenom det. Efterråt sa han inte så mycket utan han förstod min synpunkt, men tyckte att jag skulle kommit till honom tidigare. Jag bad om ursäkt för att det slutat på det här viset, men förklarade att jag hade planerat att prata med alla innan jag drog till Sverige och säga upp mig då, och att det som hände på Fredagen inte var något jag planerat, utan jag fick nog helt enkelt och såg ingen annan utväg än att gå. Okej, sa han och så skiljdes vi åt.

 

Jag har velat fram och tillbaka huruvida jag kunde hanterat hela situationen på ett annat sätt, men samtidigt känner jag att jag är bara människa och vi agerar inte alltid efter förnuftet. Jag vet att jag har många som står bakom mig i det här, även om jag ibland undrar om jag gjort rätt. Samtidigt är jag ledsen att det blev såhär, för jag trivdes ändå bra på Firefly i början och kommer sakna mycket med det. Men nu ska jag vila upp mig i Sverige och sedan köra hårt igen. För jag vet vad jag kan och jag vet att det finns andra därute som uppskattar mig för den jag är och det jag gör. Jag kände redan när jag gick att jag inte ville göra en stor grej av det här, men känner ändå att det var skönt att jag kunde få förklara mig. Även om chefen inte verkade bry sig så har han ialla fall fått mitt brev, och i det brevet finns en sann berättelse. Det kan han inte ändra på.

 

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi drar till Sverige, who's excited??!!!??!!! :D